Kl. 10.14

Det är så mycket som pågår i mitt liv just nu och jag hinner knappt med.

Mitt manus till bok 1 är iväg till testläsare och nu är det inte långt kvar tills jag kan skicka till bokförlag.
Jag jobbar på bok 2 och planeringen av hela serien
Jag går ner i vikt och försöker träna varje dag
Jag håller på med ett hemligt projekt som jag inte vill avslöja i förväg
Jag blir mer och mer kär för varje dag som går och jag VILL INTE VARA DET
Min närvaro på YouTube verkar störa vissa, då jag fick en ogillning på att jag kommer att komma tillbaka snart. Tråkigt liv?
Jag kämpar med vardagen, precis som alltid
Jag har jobbet att tänka på

Kärlek är bara jobbigt och komplicerat. Det är sorgligt hur nära kärlek och hat är varandra egentligen. Det ena kan lätt bli det andra. Jag lovade mig själv att aldrig bli kär igen, jag bestämde mig för att vara singel resten av livet. Så kommer han där och förstör allting. Och så är han inte ens tillgänglig… jävla idiot -_- om man släpper in folk så blir man bara sårad.

Nej, nu ska vi inte vara sådan. Vad vore livet utan kärlek? Mindre komplicerat, absolut. Men inte alls lika roligt och spännande. Jag älskar känslan av att vara kär, men måste det vara just honom?

Kl. 14.03

Från att ha haft en fruktansvärd dag igår har jag världens bästa idag 😀 jag har fått tillbaka responsen angående min bok och det var högsta betyg :O sedan har jag fått svar från de som ska göra boken om mobbing OCH MITT BIDRAG KOM MED!!!! 😀 jag ska bli publicerad 😀 😀

Nu ska jag fortsätta redigera och sedan skicka ut till testläsare 😀

Kl. 14.00

Jag var så glad i morse för att jag kunde se i spegeln att jag hade gått ner i vikt, och så kommer jag till Tammerfors för att dricka kaffe och skriva, så blir hela dagen förstörd… en äckelgubbe på 70+ kom fram till mig och började ge kommentarer om min kropp, att jag hade fina former och att han gillade mina bröst…

Har tagit på mig den största tröjan jag har och dragit ner persiennerna. Vill inte idag…

Kl. 10.20

Jag ska ringa husläkaren imorgon, då det här börjar bli löjligt. Jag sover minst 14 timmar varje natt, men så snart jag har gått upp för att jag känner mig utvilad så blir jag dödstrött igen och somnar framför datorn. Går och lägger mig igen och sover i ungefär 3-4 timmar till. Har även minnesluckor och glömmer vad jag har sagt och gjort. De senaste dagarna känns som en dröm. Jag måste fundera och dubbelkolla om jag verkligen har gjort någonting eller om jag drömde det.

I alla fall så är jag någorlunda pigg för tillfället. Ögonen vill inte åka igen hela tiden åtminstone, även om jag gäspar konstant.

Ikväll ska jag prata med lektören som har mitt manus. När hon är klar är det dags för testläsare och sedan när jag har ändrat på det som de har synpunkter på så är det en sista genomläsning. Efter det? DÅ är det dags att skicka iväg till agenturer. Jag väljer att skaffa agent innan då det är lättare att få förlagen att läsa manuset om man har det. Dessutom så kastar utländska förlag ditt manus innan de har läst det ifall du inte har en xD men det kan jag förstå, de får in så många.

Jag skriver på andra boken i serien och gör även ytterligare en version av självbiografin. Den ska vara mer lättsam och kommer att heta ”Titta vem som skrattar nu”. Den kommer att handla om min uppväxt, men på ett sätt som gör att man märker att jag har gått vidare.

Men nu mer kaffe.

Kl. 15.33

Jag ser inte mig själv som religiös, utan mer spirituell. Helvetet är en plats som religiösa fruktar att komma till, medan spirituella redan har varit där.

Men ändå… jag kan inte neka till att jag ibland kommer på mig själv med att vilja gå till kyrkan för tystnaden. För friden. Jag kommer på mig själv med att be till Gud under de svåraste stunderna. Jag tänkter inte tvinga det på någon, alla har sitt eget sätt att hantera kriser. Samtidigt tror jag inte på Gud som i Bibeln. Gud är det namn vi har kommit på till den kraft i universum som får allt att gå runt. Det svar jag letar efter när jag ber till Gud är inte någonting som jag förväntar mig svar från någon annan. Det är ett svar jag vet att jag redan har inom mig som jag måste försöka hitta ord på.

Gud för mig är inte en fysisk varelse, det är det namn vi har gett till det som redan finns inom oss. Vi människor är beroende av någonting fysiskt, någonting som vi kan ta på och namnge. Gud för mig är någonting som vi tidigare inte hade några ord för. Gud skapade inte oss, utan vi skapade Gud för att hitta oss själva i det kaos som är livet.

Det är därför jag inte kan förstå varför en del säger att de slåss i religionens eller i Guds namn. Religion för mig är förlåtelse, acceptans och frid. Inte mord, straff eller förnekelse. Att döda och kriga i religionens namn är motsatsen till allt som den ska stå för.

Kanske jag är extra känslig idag för att vi hade minnesstund för min mormor igår och på vägen hem fick vi reda på om terrorattacken. Vart är världen på väg?

Kl. 11.32

Jag har redan börjat på bok 2 och jag har sett fram emot den så otroligt länge 😀 ska bli så kul att skriva om min egen alternativa dimension Miirónaa 🙂 få in karaktärer som jag älskar, men som inte fyllde någon funktion i ettan. Lite mer historia och inte bara en introduktion.

Men nu kaffe och fortsätta 😀 ska även ändra lite i synopsisen till bok 1 och skriva ut den till min gammelmoster som jag ska hälsa på imorgon innan minnesstunden för mormor som dog för några veckor sedan.

Kl. 04.31

Nu har det varit för mycket igen…

Jag vart alldeles för exalterad inom vad vi gjorde på jobbet att jag inte kunde stoppa mig själv och har nu gått in i väggen. Det känns som om en del tycker att jag är lat pga det. Att de drog nytta av att jag var så entusiastisk. Och nu när jag inte orkar mer, att jag är utmattad, så blir jag pushad ändå.

Jag verkar betydligt lugnare och mer högfungerande utåt än vad jag egentligen är. Så har det varit hela livet. Jag visar ingenting utåt och såvida man inte känner mig väl så kan man aldrig lista ut att det är sådant kaos inom mig som det faktiskt är. Jag blir sedd som stabil och säker, när jag är allt annat än det. Det gör att folk tror att jag drar mig undan för att det är jobbigt. Nej, så är det inte. Jag backar sällan för utmaningar, men när jag är på väg att bli utmattad MÅSTE jag lyssna på min kropp. Jag är inte lat eller undviker krav. Jag kämpar, kämpar och kämpar. Men när jag inte når upp till andras förväntningar, när de förväntar sig att jag ska vara så högfungerande som de själva ser mig som, då är det mig det är fel på.

Jag har fan 11 diagnoser. Mina tre huvudsakliga är kombon Asperger och ADHD, vilket är jobbigt nog i sig. Sedan ovanpå det så har jag bipolär, GAD, PTSD, BDD och mycket annat. Hur fan kan man då tro att jag är högfungerande? Hur kan man då tro att jag är lugn? Om jag vore stabil och så högfungerande som jag agerar utåt, det skulle vara ett mirakel. Med tanke på all skit som finns i min hjärna är det ett under att jag fungerar så bra som jag faktiskt gör. Men att vilja mer av mig, det är för mycket.

Jag har en egen lägenhet och två katter och jag sköter det bra, även om jag har boendestöd. Jag har ett jobb, även om det går knackigt just nu för att jag håller på att gå in i väggen. Jag är skör. Jag kanske verkar stark och jag är det, med tanke på att jag reser mig vid varje fall. Men jag bryts ner så lätt. Även om jag sov som en stock i flera nätter nu (inte inatt då) så blödde jag enormt med näsblod tre gånger igår. Det är ett tydligt tecken på att min kropp MÅSTE VILA.

Jag måste börja lära mig att ställa krav, att ta hand om mig själv bättre och inte låta folk trampa på mig för att de ska få som de vill ha det. Din frihet slutar där min börjar.